TARTUFOREN ZIGORRA

 

Izugarri xamur, zurbil, hortzik gabeko ahotik

fedea zeriola lerde, zihoan egun batez

orbanik gabeko jantzi beltzen azpitik

bere bihotzeko hauts harroak astintzen.

 

Oremus-ka zihoan beraz, eta maltzur batek

belarri dontsuetatik tira egin zion gogorki

eta hitz zantarrak jaurti, orbanik gabeko

janzki beltza urratuz soin hezearen ingurutik.

 

Janzkiak desbotoiturik zeuzkan... Ondiko!

eta pekatu barkatuen errosario luzea

bihotzetik aletzean, zurbil zegoen Tartufo.

 

Beraz, konfesatzen ari zen, garrasi batez!

Gizonak paparrekoa kendu zion, besterik ez...

—Hara! Tartufo goitik behera biluzik zegoen!

 

 

Le Châtiment de Tartufe

Tisonnant, tisonnant son coeur amoureux sous / Sa chaste robe noire, heureux, la main gantée, / Un jour qu'il s'en allait, effroyablement doux, / Jaune, bavant la foi de sa bouche édentée, // Un jour qu'il s'en allait, «Oremus», — un Méchant / Le prit rudement par son oreille benoîte / Et lui jeta des mots affreux, en arrachant / Sa chaste robe noire autour de sa peau moite ! // Châtiment !... Ses habits étaient déboutonnés, / Et le long chapelet des péchés pardonnés / S'égrenant dans son coeur, Saint Tartufe était pâle !... // Donc, il se confessait, priait, avec un râle ! / L'homme se contenta d'emporter ses rabats... / — Peuh ! Tartufe était nu du haut jusques en bas !

 

 

© Arthur Rimbaud

© itzulpenarena: Mikel Lasa

 

 

"Arthur Rimbaud - Poemak" orrialde nagusia


www.erein.com
www.susa-literatura.com